Penningtvättsbrott. En uppföljning av lagens tillämpning. Brå rapport 2019:17
En uppföljning av lagens tillämpning
Den här produkten kan du teckna en stående order på. Då levereras nästa utgåva av produkten, eller kommande utgåvor i serien den tillhör, automatiskt vid utgivningen. Faktura följer separat. Kontakta kundservice för att beställa en stående order.
Om publikationen
I teorin beskrivs penningtvätt ofta som ett sätt att omvandla pengar från brottslig verksamhet till tillgångar som kan redovisas öppet, men i praktiken handlar det många gånger om att försvåra spårningen av brottsvinster, snarare än att ”tvätta pengar vita”.
I den här rapporten beskrivs hur misstänkta penningtvättsbrott upptäcks, och vilka personer och ärenden det är som misstänks. Därtill tittar vi närmare på vilka ärenden som leder till åtal och vilka faktorer som är avgörande för en fällande dom.
Rapporten visar att det främst är enklare bedrägerier som filtreras fram i rättskedjan, medan organiserad brottslighet och avancerade penningtvättsupplägg inte leder till dom i samma utsträckning. Det framkommer att penningtvättsbrottslagen delvis är svår att tillämpa, och att domslut i viss mån är oförutsägbara.
Penningtvättsbrottslagen infördes 2014, för att bekämpa ekonomisk och organiserad brottslighet och för att öka möjligheterna att säkra och återta egendom som varit föremål för penningtvätt. Brottsförebyggande rådet (Brå) har här undersökt hur lagen tillämpats under perioden 2015–2017, i en studie som baserats på kriminalstatistik och registeruttag, tingsrättsdomar och intervjuer.
Rapporten riktar sig i första hand till rättsväsendets aktörer.