Lagarna om kontoföring av finansiella instrument och om avvecklingssystem

Den svenska lagstiftningen på värdepappersområdet har under de senaste decennierna präglats av anpassning till EU:s lagstiftning, som i sin tur i växande grad påverkats av utvecklingen på de globala finansiella marknaderna. Utvecklingen inom EU med den finansmarknadsrättsliga regleringen har fortsatt. Den unionsrättsliga regleringen har ibland ersatt befintlig nationell lagstiftning, medan det ibland har införts gemenskapsrättslig nyreglering. Lagstiftningen om kontoföring och värdepapperscentraler är ett exempel på både och: genom CSDR har värdepapperscentralernas nationellt reglerade verksamhet reglerats på unionsnivå, något som fått påverkan på både värdepapperslagstiftningen och bolagsrätten. Denna kommentar behandlar huvudsakligen kontoföringslagen och lagen om avvecklingssystem samt CSDR på en övergripande nivå. Numera är kontoföringslagen, i lagteknisk bemärkelse, inte längre en helt självständig lagstiftningsprodukt utan en kompletterande lag till CSDR. Förordningen ersätter således de bestämmelser i kontoföringslagen som tidigare reglerade tillstånd och andra frågor kopplade till värdepapperscentralrörelse. Samtidigt har själva kärnan i kontoföringslagen, dvs. förutsättningar för och verkan av registrering och kontoföring av finansiella instrument, inte ändrats annat än marginellt eftersom de frågorna inte harmoniserats genom CSDR utan fortsatt regleras i nationell rätt.